ELUCIDATION elɯ1sidatʃω4n l. -aʃ-, l. 101— (-ɯ- l. -u-) r.; best. -en, äv. =; pl. -er.
Etymologi
[av senlat. elucidatio (-ōnis), vbalsbst. till elucidare, belysa, av e, ut (se EX-) o. lucidus, lysande, tydlig (jfr LJUS, LYKTA); jfr t. o. eng. elucidation, fr. élucidation, förklaring]
förklaring, upplysning; numera bl. hist. om förklarande tillägg till traktat, tilläggstraktat. Hollandh hafwer .. begärat elucidation öffwer någre puncter (i traktaten). RARP 6: 206 (1657). Elucidationerna till Elbingtraktaten (av år 1656). 2 NF (1907).
