SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EMALJERAD em1alje4rad l. e1-, i Sveal. äv. -e3rad2, p. adj.
Ordformer
(förr ofta skrivet emaillerad)
Etymologi
[eg. p. pf. till EMALJERA; jfr fr. émaillé]
1) motsv. EMALJ 1: inlagd l. överdragen med emalj; målad med emaljfärger; utförd i emalj. En medaljong, ett kors i emaljerat arbete. Emaillerat Guld. Spegel GV 4 (1685). Emaljerade urtaflor. Berzelius Kemi 1: 299 (1808). Emaljerade kokkärl. JernkA 1825, 1: 290. Emaljerade knappar. Freja 1880, s. 43. — jfr GRANIT-EMALJERAD.
2) motsv. EMALJ 4: beklädd med emalj. Emaljerade (hud-)fjäll. Sundström Huxley 123 (1874).
3) (vard., skämts.) om person: fin, ”fin-fin”, elegant, ”högt lysande”, charmant; i sht i uttr. min emaljerade broder l. vän o. d. Mina fina emaljerade bröder! Bjursten Två systrar 332 (1848; början av ett tal av den för sina kuriösa uttryckssätt bekante källarmästaren Österberg i Uppsala, här kallad Westerberg). Min emaljerade broder. Engström En bok 7 (1905). Stopp min emaljerade vän! Siwertz Eldens återsken 273 (1916).
Spoiler title
Spoiler content