EMALJERING em1alje4riŋ l. e1-, i Sveal. äv. -e3riŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr ofta skrivet emaillering)
vbalsbst. till EMALJERA(se d. o. 1); särsk. konkret; äv.: emaljeringsteknik, emaljeringskonst. 2:ne Guldringar med blå Emalliering. SP 1780, s. 312. Emaljering kallas konsten att insmälta olikfärgade glasflusser i eller på metallytor. 2 UB 6: 587(1904).
Ssgr: EMALJERINGS-FABRIK. fabrik för tillvärkning av emaljerade (kok)kärl o. d. JernkA 1829, s. 501. —
