EMALJÖR em1aljö4r l. e1-, l. -œ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er ((†) -s Spegel).
Ordformer
(förr äv. skrivet emailleur)
Etymologi
[jfr t. emailleur, av fr. émailleur, vbalsbst. till émailler (se EMALJERA)]
person som arbetar i emalj; konstnär som förfärdigar emaljarbeten; arbetare som sysslar med att emaljera (kok)kärl o. d. Spegel Gl. 307 (1712). De mykenska .. emaljörerna. Schück VLittH 1: 5 (1898).
