publicerad: 1922
EMANCIPERA e1mansipe4ra l. em1-, stundom -aŋ, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, EMANCIPATION -atʃω4n l. -aʃ-.
Etymologi
[jfr d. emancipere, t. emancipieren; av fr. émanciper o. dess grundord lat. emancipare, befria (en son) från den faderliga myndigheten m. m.]
a) (föga br.) jur. (formligen o. enl. lagens föreskrifter) förklara (en son) befriad från den faderliga myndigheten, förklara (ngn) myndig; särsk. om fornromerska förh. Eberhardt AllmH 3: 317 (1776). En Son befriades (i Rom) från sin faders våld genom emancipation. Norrmann Eschenburg 2: 309 (1818). Söner, som .. ej blifvit .. ur fadersväldet emanciperade. Nordström Samh. 2: 729 (1840). Dalin (1850).
b) frigiva, befria från träldom l. vasallskap l. från tvång l. inskränkning i rättigheter o. d. inom samhället, höja till (fulla) medborgerliga l. samhälleliga rättigheter; i fråga om kvinnan särsk.: frigöra från mannens förmynderskap, äv.: frigöra från det tvång som sed l. konvenans lägger på henne till skillnad från mannen. Judarnas emancipation. De engelska katolikernas emancipation 1829. Conv.-lex. (1821). V. F. Palmblad i SvLittFT 1833, sp. 216. På de engelska öarna (i Västindien) hafva .. (negerslavarna) nyligen blifvit emanciperade. Palmblad LbGeogr. 246 (1835). F. Bremer i Linnæa bor. 1841, s. 157 (: emancipation; om kvinnans frigörelse). Björnson hör ingalunda till dem, som vilja emancipera kvinnan till männens ”fria seder”. NordT 1885, s. 73. I Italien rubbades länsväsendet redan under medeltiden därigenom, att en mängd emanciperade städer gjorde sig till själfständiga republiker. 2 NF 17: 202 (1912). — jfr KVINNO-, SLAV-EMANCIPATION. — särsk. i p. pf., om kvinna, övergående i adj. bet.: frigjord från konvenansens tvång (i fråga om värksamhetsområde, uppträdande, åsikter m. m.); äv. (ringaktande): som efterapar mannens seder l. uppförande, manfolksaktig, okvinnlig. Emanciperade unga damer som dricka punsch och röka cigarretter. Knorring Förhoppn. 2: 148 (1843). Kusin Charlotte, en i ovanlig grad emanciperad och missnöjd dam. PT 1904, nr 162 A, s. 3. — Anm. till b. I fråga om kvinna kom ordet (särsk. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ation) i bruk c. 1840 och blev i denna anv., som allt sedan varit dess huvudanv., ett slagord under den sv. kvinnorörelsens äldre skede, varigm ordet vann vidsträckt spridning (jfr E. Hellquist i Festskr. t. K. F. Söderwall 234 f.).
c) i allmännare anv.: frigiva, frigöra, befria (från tvång l. beroende o. d.); äv. refl.; i refl. anv. äv.: fritaga sig, undandraga sig (skyldighet o. d.); ofta i bildl. l. överförd anv. Geijer I. 4: 133 (1822). (Studentbrevets) betydelse, såsom den med mödor vunna emancipationens insegel. Frey 1843, s. 421. (Universiteten) emanciperades (från kyrkan) i samma mån som den verldsliga makten. Geijer I. 1: 188 (1845). Att så der emancipera sig från pligt och föräldralydnad. Bremer Hertha 52 (1856). Versaccenten (hade i den klassiska versen) emanciperat sig från satsaccenten. Wrangel Dikten 145 (1912).
Ssgr (i allm. till b): EMANCIPATIONS-AKT. Emancipationsakten (dvs. akten rörande livegenskapens upphävande i Ryssland) af 1861. 2 NF 23: 1488 (1916). —
-DAM. dam som intresserar sig för l. ivrar för l. kämpar för kvinnornas emancipation; representant för kvinnorörelsen, kvinnosakskvinna. Warburg Rydberg 1: 302 (1900). —
(b, c) -RÖRELSE. —
(b, c) -STRÄVAN(DE). —
-VURM, r. Emancipationsvurmen. M. S. Schwartz (1860; boktitel; ett inlägg i kvinnofrigörelsefrågan). — Anm. I st. f. EMANCIPATIONS-DAM användes stundom skämts. föraktl. den av Strindberg (se nedan) gjorda nybildningen EMANCIPISSA. Må vi hellre behärskas af barbariska män än af societetsdamer, aspasior och emancipissor. Strindberg Göt. r. 294 (1904).
Spoiler title
Spoiler content