[jfr d. emfase, t. emphase, av fr. emphase, av lat. emphasis, av gr. ἒμφασις, sken, bild, uttryck, kraft i uttrycket, vbalsbst. till ἐμφαίνομαι, synas, visa sig (se FENOMEN)]
eftertryck, framhävande (i sht i fråga om muntligt l. skriftligt uttr., framställning l. stil o. d.), betoning, patos; stundom klandrande: överdrivet patos, överdriven uttrycksfullhet, affektation; särsk. språkv.: stark betoning, stark tonvikt, intensitet. Björnståhl Resa 2: 217(1776). En ökad grad af röstens höjning och styrka, som kallas eftertryck (emfas). Moberg Gr. 22(1815). (Författarinnans stil) har med åren fått en viss emphas, en sökt högtidlighet. Frey 1843, s. 575. Sitt finger kastellanen då sträcker / mot väggen uppåt med stor emfas. Sturzen-Becker 4: 95(1862). Noreen VS 3: 36(1905).
