[jfr d. emfatisk, t. emphatisch, fr. emphatique, efter gr. ἐμφατικός, avledn. av ἒμφασις (se EMFAS)]
som är förenad med l. innebär osv. emfas; eftertrycklig, framhävande, uttrycksfull, starkt betonad; stundom: överdriven i uttryck, patetisk, högtravande; i sht i fråga om muntlig(t) l. skriftlig(t) uttr. l. framställning o. d. Emfatisk betoning. Emfatisk(t) uttryck l. konstruktion. Emfatiskt framhävande av ett ord l. en satsdel (osv.). Emfatisk paus. Emfatiska utrop. Phrygius Him. lif. B 2 b(1615). Vi hafve kårta och emphatiska Domare-Reglor. Tessin Bref 2: 75(1754). Kärlekens allmakt .. prisas emphatiskt af Franske Poëten Danchet. Tranér Anakr. 205(1833). (Denne diktare) söker att genom emfatiska fraser ersätta bristen på omedelbarhet. Wirsén i 3 SAH 2: 171(1887). En lika varm, om också mindre emfatisk beundrare (av Cygnæus). Söderhjelm Runeberg 2: 53(1906).
