SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EMPIRI äm1piri4, r. (f. Dalin (1850), Wenström o. Jeurling (1891)); best. -en, äv. -n.
Ordformer
(förr äv. skrivet empirie)
Etymologi
[jfr t. empirie, ä. eng. empirie; av gr. ἐμπειρία, erfarenhet. Jfr EMPIRIK, EMPIRIKER, EMPIRISK, EMPIRISM, EMPIRIST]
(i sht i fackspr., särsk. filos.) insikt l. kunskap som grundar sig på (den sinnliga) erfarenheten l. på iakttagelse l. rön, erfarenhetskunskap; (vetenskaplig) teori l. åskådning l. vetenskapligt (i sht filosofiskt) system som grundar sig på l. ss. kunskapskälla bl. godtager iakttagelser l. erfarenhetsrön; tillvägagångssätt som grundar sig på praktiska rön, ibland liktydigt med: praktik; stundom (hos företrädare för spekulativ åskådning l. vetenskap) med nedsättande l. ringaktande bet. Filosofien .. var ej ännu (under storhetstiden) parodierad af sin apa Empirien. Atterbom i Phosph. 1810, s. 41. Den .. Engelska Stångjerns-processen (är) .. genom blott empiri fullkomnad. JernkA 1817, 1: 99. Den rätta theorien är densamma som den rätta empirien, och de öfverensstämma bägge deri, att i sjelfva verkligheten se och följa den lifvande ideen. Geijer I. 1: 177 (1818). Larsson Id. 90 (1904, 1908).
Spoiler title
Spoiler content