SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EMPFINTLIG, adj. -are. adv. -LIGA (Serenius (1741)), -LIGEN (KKD 8: 241 (1706)).
Ordformer
(emf- KKD 8: 241 (1706), SvMerc. IV. 1: 439 (1758). -elig Spegel Pass. 406 (c. 1680: -eligit, n.), Höpken 2: 434 (1757))
Etymologi
[av t. empfindlich]
(†)
1) kännbar; djupt träffande, hård, svår. KKD 8: 241 (1706: emfintligen, adv.). Så hafver oss ingen bedröfligare och empfindtligare efterrättelse kunnat meddelas. 2 RARP I. 1: 144 (1719). At visa henne et empfintligit förakt. Wadenstjerna 84 (1747). At .. öka våra embaras på det empfinteligaste sättet. Höpken 2: 434 (1757).
2) känslig; öm; ömtålig; finkänslig. Et menniskligit och empfinteligit hierta. Spegel Pass. 406 (c. 1680). Thet (är) fahrligit och empfindteligit at giöra Presterna något förnär. Scherping Cober 1: 68 (1734). Om .. (hästen) har en empfintlig mun. Ungern-Sternberg Bourgelat 40 (1752). Sahlstedt (1769).
Avledn.: EMPFINTLIGHET, r. l. f. (-find- Rudeen) (†) sbst. till EMPFINTLIG; särsk. till EMPFINTLIG 2: känslighet, känsla; ömhet; ömtålighet; finkänslighet. Försicktighet i råd empfindlighet i svar. Rudeen Vitt. 249 (1686). Wid sådan saknad (dvs. vid förlusten av en hustru) wore wäl / Den obetänkt och vtan skäl, / Som wille .. / Förbiuda all emfindtlighet. Brenner Dikt. 2: 53 (1716). Ungern-Sternberg Bourgelat 40 (1752).
Spoiler title
Spoiler content