SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ENA e3na2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. ena (Norrl.), ina (Finl.); av ovisst ursprung]
fisk. benämning på ett slags i Norrland o. Finland förr använd mindre not utan kil. Högström PVetA 1765, s. 12 (fr. Västerb.). Ekman Norrl. jakt 302 (1910). — jfr DJUP-, LAND-, STEN-ENA.
Spoiler title
Spoiler content