SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ENAHANDA e3na~han2da, adj. oböjl. o. sbst., förr äv. adv.; ss. sbst. best. -at. (Bremer Fam. H* 2: 76 (1831), Knorring se I 3 c).
Ordformer
(ena- (eena-) 1 Kor. 10: 3 (NT 1526) osv. enna- BtÅboH I. 10: 127 (1660). ene- Ludvigsson Norman 29 (c. 1550), Hof Skrifs. 67 (1753). enne- RA 2: 24 (1561). eener- Hamb. (1700). en- J. Rudhelius (1662) i 2 Saml. 35: 219, Fånge 19 (c. 1710). -hand- 1 Kor. 10: 3 (NT 1526) osv. -hond- GR 18: 616 (1547), Stiernman Com. 1: 251 (1576). -nda 1 Kor. 10: 3 (NT 1526) osv. -nde Ludvigsson Norman 29 (c. 1550), RA 2: 24 (1561). -ndi Voc. lib. afd. 10 (c. 1580). -nd Stiernhielm Herc. 422 (1658, 1668: eenahand art; elision). Förr stundom skrivet i två ord, t. ex. VarR 19 (1538), Ekblad (1764))
Etymologi
[fsv. enna (ena, enne) handa (i bet. I 1 o. 2); liksom ä. d. en handæ (i bet. I 1 o. 2) sannol. efter mnt. enerhande; av EN, räkn. VI, VII o. IX, samt HAND (jfr ALLAHANDA)]
I. adj., i bet. 3 o. 4 förr äv. adv.
1) (†) en (viss) sorts, ett slags. (Lat.) Locusta enahanda grässhoppo slagh j Swerige intit kunnogt. VarR 53 (1538). (Lat.) Cudon .. Enahanda Hufwudbonat aff Läder. Linc. (1640; under cudon).
2) (†) av ett enda slag, en enda. Ingen (skall) bruka fleere handwärck .. än eenahanda. LReg. 202 (1635). Borg Luther 1: 28 (1753).
3) (nästan bl. i skriftspr.) samme, lika; bl. om sak.
a) (†; jfr dock slutet) en o. samma; (den) samma (som ngt annat); stundom i förb. en och enahanda. Wåra fädhra .. haffua .. alle enahanda andeligh dryck druckit, ty the drucko vthaff then andeligha clippon .. Christus. 1 Kor. 10: 4 (NT 1526). (Invånarna i Jugorski) bruka enahanda slagz tungomål, medh the Vngrer. Petreius Beskr. 1: 53 (1614). (Vissa skrivelser böra vara beskaffade) på et och enahanda sätt .. uti Håf-Rätterne och K. Maij:ts Justitiæ-Revision. 2 RARP 5: 169 (1727). En Honungs-kaka består utaf två rader boo, hvilcka .. grunda sig på enehanda fot eller basis. Triewald Bij 32 (1728). Ljuset är i sitt väsende blott ett och enahanda. Tegnér 3: 291 (1827). — särsk. (numera föga br.) i uttr. vara (sällan göra) enahanda, göra detsamma, vara likgiltig(t) l. sak samma, komma på ett ut. 2 RARP 4: 195 (1726). (Det) kunde .. vara honom (dvs. G. II A.) enahanda, med hvad folk han hade att kämpa. M. Weibull i IllSvH 4: 243 (1881).
b) (numera mindre br.) inom sig l. till alla sina delar lika, enhetlig, likformig; förr ngn gg i förb. en och enahanda l. enahanda och samma. Isens beskaffenhet var enahanda hela vägen. Ludvigsson Norman 29 (c. 1550). (En blomsterkrans) blir ey .. enhanda men af åtskillige färgor. J. Rudhelius (1662) i 2 Saml. 35: 219. Stilen (dvs. språket bör vara) .. iemn och enehanda. Förarb. t. Sv:s lag 2: 364 (1711). Hvarje (skalde-)verk, i hvarje slag, / Skall vara et, och enahanda. Kellgren 2: 301 (c. 1790).
c) vid olika tillfällen l. på olika tider lika, ständigt lika, oförändrad, oföränderlig; stundom i förb. en och enahanda; stundom närmande sig 4. Tonfallet i finskan är mycket enahanda och fattigt på modulationer. Kyrkol. 7: 4 (1686). Frökens (sjukdoms)tillstånd lärer vara enahanda. Carlén Repr. 353 (1839). En hel vecka .. förgick alldeles enahanda. Knorring Torp. 2: 111 (1843).
d) av samma slag (i förh. till ngt annat); likartad (med ngt), lik, liknande (ngt), likadan (som ngt); stundom i förb. enahanda — som l. (i sht förr) med. Tonfallet är enahanda på Gottland och i Dalarna. På enahanda sätt förfares vid vrickning. Enahanda (som i Götaland) var förhållandet i Svealand. L. Paulinus Gothus Thes. cat. 320 (1631). Kläde-drägten är (i Venjan) enahanda som i Mora. Hülphers Dal. 201 (1762). Ord af samma, eller enahanda, betydelse. Boivie Sv. spr. 115 (1820). Under enahanda högtidligheter (som sjuttiofemårsdagen) firades .. (Topelius') åttioårsdag. Paulson Minnestal i Gbgs VSH 100 (1899).
4) enformig; vanl. närmande sig l. övergående i bet.: tröttande l. ledsamt lika l. oförändrad l. oföränderlig, tråkig, ledsam. Ledsnaden vid en dagelig enahanda möda. Kellgren 3: 156 (1785). Dessa enahanda skånska slätter. Sturzen-Becker 6: 57 (1868). Ahrenberg Landsm. 77 (1897).
II. [eg. n. sg. av I 4 i substantivisk anv.] sbst. till I 4. Ett evigt, enformigt, dödande, tryckande, händelselöst, tröstlöst enahanda. Vardagens fattiga, gråa enahanda. Den resandes öga plågas aldrig af et tröttsamt enahanda. Wallenberg Gal. 130 (1771; uppl. 1921). Det dagliga enahandat. Svedenborg Simpson 147 (1912).
Avledn.: (I 3) ENAHANDAHET (i fackspr., föga br.) likhet; identitet. Nordvall Modersm. 88 (1863). De religiösa och moraliska känslornas enahandahet (i forna tider o. nu). Estlander Flandrin 70 (1890).
Spoiler title
Spoiler content