SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ENA e3na2, v.1 -ar (-er OxBr. 5: 317 (1625: förener), pass. -es RA 2: 38 (1561: förenes), Emporagrius Cat. R 3 b (1669: Föreenes); på alla dessa ställen dock snarast ur -ar, -as utvecklade former); imper. sg. -a; -ade, -at, -ad, äv. (jfr anm. nedan) -te, -t, -t, förr ngn gg p. pf. -d (-ade Gal. 2: 9 (NT 1526: föreenadhe) osv. — impf. -te RA 1: 512 (1547: forente), Geijer I. 3: 300 (1823) osv. p. pf. -t GR 1: 249 (1524: förenthe, pl.), Johansson Noraskog 3: 313 (cit. fr. 1637) osv. — p. pf. -d Lidner SednSkr. 62 (c. 1785: förend). Anm. I ssgn FÖRENA synas formerna på -te, -t under 1600- o. 1700-talen hava varit åtm. lika vanliga som de på -ade. Numera äro formerna på -te, -t, såväl i det enkla ordet som i ssgn FÖRENA, sällsynta i vårdad prosa o. förekomma väsentl. vard. o. i poesi (i den senare delvis av metriska skäl). Fullt bruklig i vårdad prosa är -t-formen bl. i p. pf. av FÖRENA i adjektivisk anv., särsk. i uttr. Förenta staterna l. Amerikas förenta stater. Dalin (1850) anför för det enkla ordet bl. böjning med -ade, men för FÖRENA både -ade o. -te. Ännu Sundén Sv. spr. i smndr. 91 (1885) nämner utan närmare uppgift FÖRENA bland de verb som ”ofta” böjas efter 2:dra konjugationen; jfr äv. Brate Sv. spr. 138 (1898)). vbalsbst. -ANDE, -ING (nästan bl. i ssgn FÖRENING).
Ordformer
(än- Brahe Kr. 25 (c. 1585: föränthes))
Etymologi
[fsv. ena, motsv. d. ene; jfr t. einen. Ordet är avledt av EN, räkn.]
förena, göra till ett (helt) l. till en enhet. — jfr FÖRENA.
1) (numera bl. i högre stil, i sht i poesi) i yttre bem.: hopfoga, sammanfoga, hopfästa, sammanbinda. Palmblad Aischylos 356 (1844). Hur Luna (dvs. månen) / hornen på nytt till en rund enar, då månad är all. Janzon Propertius 3: 15 (1911). (†) Om något band eller ening af Röda hafvet skulle göras med något vatn, .. (kunde) det intet beqvämare .. göras, än .. emellan Zues och ut till medelhafvet. Eneman Resa 2: 5 (1712).
2) (numera i sht i högre stil; se dock a slutet) i överförd anv.: sammansmälta till en enhet, knyta samman, sammanfoga, sammanhålla. När dygd och Hieltemod igenom Lyckans prof, / Kan hafva lägenhet sin eenta krafft at vijsa. C. Eldh hos Ehrenadler Tel. 897 (1723). Den enande tanken i detta ofantliga författarskap. Lysander Almqvist 11 (1878). Det band, som enat (Sverge o. Finland). Wirsén i 3 SAH 2: 397 (1887). — särsk.
a) i fråga om personer, sinnen o. d.: förbinda, åstadkomma en intim förbindelse mellan l. med. Ett Äcktenskap det står (dvs. består) i Sinnens Ening. Eldh Myrt. 28 (1721, 1725). Välan, tag mot den ädlas räckta hand, / Med dig hon gerna systerligt sig enar. Ingelman 156 (1828, 1843). När kärleks samdrägt enar våra tankar. Hagberg Shaksp. 4: 256 (1848). I lif och död är han med henne enad. N. Runeberg Dikt. 12 (1909). — särsk. (fullt br.) refl. o. pass.: komma överens, bliva ense l. enig, ”samsas”. Laater och hwater (dvs. den raske), enas intet om maaten. Grubb 449 (1665). Det visade sig snart, att riksdagen icke ännu kunde enas om något arméförslag. De Geer Minnen 2: 92 (1892). Man (kunde) ej .. enas om hvem som hade företräde. Melsted Jurist. 35 (1910). (†) Vi på Sveaborg äro alla enta och hänga hop som ärthalm, att heligt och med alla krafter försvara grundlagarna. Tersmeden Mem. 4: 128 (1755).
b) (†) i fråga om politisk (l. religiös) sammanslutning, refl. o. pass.: ingå överenskommelse, ingå förbund, alliera sig. Tesse trij riger .. haffue siig så fast och hartt, mett huar annenn forbundett och enet, emot .. gamble ko(nung) Chr(istiern). GR 11: 285 (1537). Andra Stoormechtigste Furster, Herrer och Potentater, medh hwilke wij förbundne och eente äre. Tegel G. I 2: 202 (1622).
c) med avs. på land l. folk: i politiskt avseende göra till en enhet l. ett helt, förena, sammansluta. Det enade Italien. Fahlbeck Sv:s adel 2: 257 (1902). Eningen mellan Nordens tre folk sker aldrig med papper och bläck. Lundegård Dr. Marg. 2: 164 (1906).
d) (i högre stil, mindre br.) (hos sig) förena, samtidigt äga l. hysa, para; med objekt betecknande egenskaper l. tankar o. d. Blif, efterverld, förtjent den hjeltes ärestod, / Som enar Titi dygd med Alexanders mod. Lidner 1: 94 (1784). Frödings diktkonst enar i sällsynt grad rikedom med naturlighet. E. Hedén i FolkbiblBl. 1909, s. 43.
3) (i bygdemålsfärgad framställning, föga br.) i uttr. ena sig på (ngt), samla alla sina strävanden på (ngt), fast besluta sig för (ngt), bestämt föresätta sig (ngt). Ihre Gl. (1769; anfört ss. förek. i Götaland). Han enar sig på at aldrig nämna ordet Kärlek. Perrin Wertherie 76 (1798; klandrat ss. olämpligt uttryck i JournSvL 1798, s. 493). Atterbom Siare VI. 2: 235 (1855).
4) [anv. är utvecklad ur 2 a] försona, förlika, göra enig(a). Blefvo inför .. rätten enta och förlikta socknen med arrendatoren. Johansson Noraskog 3: 313 (cit. fr. 1637). (En präst skall) ena trätlystet folk, som stångas under äktenskapets enformigt tryckande ok. Månsson Rättf. 2: 311 (1916). (†) Wij (hava) waar halss offtha före waagat .. ath thet tiil eningh och bestondt komma schwlle. GR 2: 57 (1525). — i överförd anv., med sakl. obj. De alexandrinske judarne .. ville ena Platos läror med judendomens. NF 1: 471 (1875). NordT 1908, s. 452.
Ssg (till 2): ENINGS-BAND. (numera knappast br.) föreningsband. C. Eldh hos Ehrenadler Tel. 856 (1723). F. Grafström Dikt. 34 (1852).
Spoiler title