SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ENE e3ne2, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. ene, äine osv. (Skåne, Hall., Smål., Vgl., Ögl., Öl., Gottl.); avledn. av EN, sbst., efter mönstret av BJÖRKE: BJÖRK, EKE : EK osv. l. lösryckt ur ssgr: ENE-BÄR, -BUSKE, -TRÄ osv. (se ssgrna under EN, sbst.)]
1) koll.: en(ar), enbuskar. Linc. (1640; under eenebuske). Buskar af ene, nypon och andra så kallade skogsogräs. VerdS 85: 9 (1900).
2) envirke, enträ. Linc. (1640; under eenebuske). En stadig staf af ene. Gellerstedt Efters. 90 (1891). Noreen VS 7: 253 (1916).
3) (i sht bygdemålsfärgat) enris. ”Repa ene”. E. Wigström i Landsm. VIII. 2: 20 (1891).
Ssgr, se under EN, sbst.
Spoiler title
Spoiler content