SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ENHÄRJAR e3n~hær2jar l. 040 l. EINHÄRJAR äj3n~hær2jar l. 040; ngn gg EINHERIAR äj3n~he2riar l. 0400 l. EINHERIER äj3n~he2rier l. 0400, m. pl.
Ordformer
(enhärjar Ekelund 1 Fäd. hist. 1: 5 (1829) osv. einhärjar (-herjar) G. Dalin (1871) osv. einheriar (ejn-) Ling As. 103 (1816, 1833) osv. einherier Tegnér (WB) 3: 20 (1817), Därs. 5: 124 (1820). enhärjare Cnattingius Sn. E. 47 (1819). enherrar Göransson, Dalin Hist. 1: 152 (1747))
Etymologi
[jfr d. einherjer, äv. enherier (pl.), av isl. einheri, pl. -heriar]
i den isl. mytologien: benämning på hos Oden i Valhall upptagna kämpar som fallit i strid. Göransson Edda 60 (1746). Einherier alle / i Odens gårdar / de huggas dagligt / och kora dödsrof. Tegnér (WB) 3: 20 (1817). Åkerblom Eddan 1: 73 (1920).
Anm. En sg.-form förekommer endast tillfälligt, t. ex.: einheri Ling Gylfe 97 (1812), einherie E. Sjöberg 283 (1821), enhärje Wallengren Mannen med två hufv. 232 (1895).
Spoiler title