SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ENHÄLLIG e3n~häl2ig, förr äv. ENHÄLLELIG, adj. -are (gradf. dock mindre br.; Schotte NyköpLärovH 2: 22 (i handl. fr. 1740), Bergklint Vitt. 139 (1761)). adv. = (†, Sigfridi A 6 a (1619)), -A (†, Phrygius Föret. 14 (1620), ConsAcAboP 2: 235 (1660)), -EN (numera bl. ngn gg arkaiserande), -T.
Ordformer
(en- RA 1: 549 (1547; yngre avskrift) osv. ähn- OxBr. 11: 5 (1611). -häll- RA 1: 549 (1547; yngre avskrift) osv. -held- RARP 4: 31 (1645: enheldeligen, adv.). -hel- RA 3: 25 (1593). -hällig RA 1: 549 (1547; yngre avskrift) osv. -hällelig Sigfridi A 6 a (1619: enhelleligh, adv.), DA 1772, nr 143, s. 2 (: enhälleligen, adv.). -iget (-it), n. sg., RA 3: 25 (1593), 2 RARP 5: 589 (1726))
Etymologi
[jfr ä. d. enhellig, holl. eenhellig; av t. einhellig, av ein (se EN, räkn. VII o. IX) o. en adj.-bildning till den i mnt. o. ä. t. gehellen, t. hellen, instämma, hell, klingande, gäll, hall, skall, genljud, föreliggande ordstammen, alltså eg.: med en röst; jfr MISS-, SAM-HÄLLIG]
1) (numera föga br., i Finl. ngt vanligare) enig, endräktig, ense; förr stundom: överensstämmande (med); äv. i förb. enhällig i (stundom om) ngt, enhällig (i, stundom om) att göra ngt; stundom (numera nästan bl. i Finl., föga br.) i förb. enhällig med (ngn); om person l. om enskild(t) åsikt l. handling l. beslut o. d. SynodA 2: 56 (1592). Min vilja .. skal vara, at .. fullgöra hvad mig tilkommer, enhälligt med Edert göromål och Edra tankar. Wallerius IVetA 1750, s. 4. Dygde- och lycksalighets maximerna .., långt ifrån at vara enhällige, .. alt för ofta göra hvarandra afbräck hos en och samme person. Fremling Kantiske grunderna 30 (1798). Alla äldre kommentatorer hafva varit enhälliga om att med de tre djuren (i Divina Commedias första sång) förstå tre dödssynder. Lidforss Dante II. 1: 4 (1902).
2) (i sht i skriftspr.) om samfäld handling, åsikt l. sinnesstämning l. samfäldt beslut o. d.: som omfattas av l. gäller för samtliga vidkommande parter; om samling av personer o. d.: som omfattar samma mening l. fattar samma beslut osv.; förr ngn gg i pl. om de individuella meningsyttringarna härvid; jfr 1. Beslutet var enhälligt. Valet föll enhälligt på N. Enhällig mening, enhälligt samtycke, ja. Domaren kan överröstas blott av en enhällig nämnd. Samtliga tillfrågade intyga enhälligt, att (osv.). Hafve vi .. medh enhälligh röst gifvit .. ett samdrechtigt svar. RA 1: 549 (1547; yngre avskrift). Wåre förfäder hafwa enhelligt wedertagit (dvs. antagit till bruk) .. v (för u). Swedberg Schibb. 27 (1716). (Spegel) blef .. med enhälliga röster kallad till biskop. Afzelius Sagoh. X. 2: 321 (1866). — särsk. (numera knappast br.) i fråga om närvaro l. betalning från en samling människors sida; undantagslös, allmän. Kyrkol. 2: 5 (1686). Emedan rätten icke .. är fullsuten, .. (uppskjutes saken) till .. nästa enhälleliga sammankomst. VRP 22/11 1732. Enhällig betalning förväntas (vid uppbördsmötet). ÖgKorr. 1854, nr 71, s. 1.
Avledn.: ENHÄLLIGHET3~002 l. 3~200, förr äv. ENHÄLLELIGHET (RARP 9: 146 (1664)).
1) (†) motsv. 1: enighet, endräkt; ngn gg: (enigt) instämmande l. samtycke. Ähren ock j sampt medh flere Sochners eenhelligheet här i Dalarne medh mig eens til sinnes, wil iagh ... Girs G. I 10 (c. 1630). Ehrenadler Tel. 812 (1723). Borg Luther 1: 136 (1753).
2) motsv. 2. Enhälligheten i denna fråga är fullständig. Enhällighet gifver styrka. Svedelius Statsr. ansv. 505 (1856). Boström 2: 440 (1859).
Spoiler title
Spoiler content