publicerad: 1922
ENSE en3se2, äv. e3nse2 (e`nse (med) sl(utet kort) ĕ Weste, ènnse Dalin), adj. oböjl. o. adv.; l. ENS en4s, äv. e4ns, adj. oböjl. o. adv.2
Ordformer
(e(e)ns (-ss, -sz) Sv:s traktater 4: 4 (1521) osv. e(e)ns(s)e P. P. Gothus Underv. X 6 b (1590) osv. Anm. Formen ense är icke anträffad i anv. I 1 slutet, 2 o. 4, II 2, samt har i anv. II 1 bl. påträffats i b o. c. Numera förhålla sig de båda formerna så till varandra, att ens alltid användes i I 1 samt föredrages i II 1 b o. c, under det att ense föredrages i I 5 (ordets huvudanv.))
Etymologi
[fsv. ens, enahanda, lika, samme, på samma sätt, ense; jfr d. ens, isl. eins, mnt. eins, eens, holl. eens, t. eins i motsv. bet.; liksom ENS, adv.1, urspr. en elliptiskt använd gen.-form av EN, räkn. Formen ense har uppkommit gm anslutning till adj. på -se, ss. GRAMSE m. fl.]
I. adj.
1) (numera bl. i södra Sv., bygdemålsfärgat; jfr dock slutet) en o. samma, samma, identisk; lika; jämn; förr äv.: jämlik? Handlandena i staden hava ens priser. Såå böör oss troo .. ath gudz son är ens medh gudh fadher j guddoms warelse. O. Petri P. Eliæ f 2 b (1527). Epther sama kyrkia balch ecke ffynnes .. al (dvs. alldeles) eens ij alla böcher. GR 5: 26 (1528). Kyrckebruk (Ceremonier) äre icke ense hos allom. Schroderus Comenius 636 (1639). Inre krig och yttre krig äro till sina former olika, men till sin själ äro de ens. SDS 1919, nr 112, s. 4. — särsk. (fullt br.) sjöt. i uttr. ens rodd, jämn, i samma takt försiggående rodd. Om årorna icke handteras i takt kommenderas ”Ens rodd!” Ekelöf Skeppsm. 232 (1881).
2) sjöt. om sjömärke: som (från en viss punkt sett) kommer i samma linje (som ett annat sjömärke). Vid passerandet af Degerstensrefvet hållas nämda märkesstänger ens. PT 1882, nr 84 A, s. 1. Engström Kryss 185 (1912).
3) (†) i fråga om förhållandet att ngn l. ngt i ett visst avseende icke avviker från ngn annan l. ngt annat: som stämmer överens (med ngn l. ngt). The församblinger i främmande land .., som .. medh oss äre ens i trona. RA 3: 88 (1593). (Englands) interesse i myckit medh H. K. M:tz är eense. RARP 8: 158 (1660).
4) (†) = ENLIG 4. Haffuer någhor prophetiam, så ware hon eens medh troonne. Rom. 12: 6 (Bib. 1541). Sådant .. lährer (icke) ens vara med Kongl. Maij:ttz .. förordningar. VDAkt. 1725, nr 40. Borg Luther 2: 321 (1753).
5) som icke tvistar med l. är av annan mening l. vilja än (ngn annan), enig (se d. o. 4); nästan bl. i predikativ anv. Ense med ngn. Jag var inte ense med mig själv, om jag skulle gå eller ej. Om thenne try rike hade eens warith ok sigh förlaatidh hwar tiil then andre. GR 1: 49 (1523). Så framptt vij här kunne på dette möthett om hufvudhsaaken .. eens varda. A. Oxenstierna 2: 99 (1612). Bruden och Brudgummen spisa på en tallrick tilsamman, at de måga blifva ense. Linné Öl. 309 (1745). Båda (gubbarna) hade varit ense om att .. (Norrland) var den bästa delen av Sverige. Lagerlöf Holg. 2: 310 (1907). — jfr O-ENSE.
II. adv.
1) (numera mindre br.; jfr dock b o. c) motsv. I 1: på ett o. samma sätt; lika. GR 3: 163 (1526). Så haffuer .. (mässan) icke altijd eens wordet hollen offuer heela Christenheetena. Mess. 1531, s. A 2 b. Æqvivoca och likstämmige ord, som äre ens lydande. Andersson Salbergs gr. 22 (cit. fr. 1696). Att det går missdådaren och den rättfärdige ens. C. Lindskog i Athena 126 (1917). — särsk.
a) (†) i uttr. allt ens o. lika ens, alldeles lika l. alldeles på samma sätt. Ansee alla menniskior lika eens, bådhe wener och owener. O. Petri 1 Post. 127 a (1528). Schroderus Liv. 432 (1626).
b) (i högre stil) i uttr. ens till sinne(s) o. ens sinnad, lika sinnad, enig. Ath j ären eens till sinnes. Filipp. 2: 2 (NT 1526). Varer ens sinnade, varer fridsamme. Hagberg Pred. 5: 193 (1819). Malmström Hist. 3: 82 (1870).
c) (ngt vard.) i uttr. draga ens(e), draga jämnt; äv. (med anslutning till I 3): stämma överens. Hagström Herdam. 4: 332 (efter handl. fr. 1759). Är Stockholmarens tal mönstergillt, då är upländingens det också, ty de dra temligen ens. Lundell Rättstafn. 60 (1886). Ej ens de mera frisinnade elementen inom Andra kammaren hafva mäktat draga ense. GHT 1898, nr 68 A, s. 2. jfr (†): Om Rådet med Regeringen droge eense til Stendernes förfång och toge al myndighet til sig. RARP 8: 213 (1660).
d) (†) i uttr. hålla ens, stämma överens; gå tillväga på samma sätt (som ngn); vara ense (med ngn). (Då) alla Bööker (dvs. lagböcker) icke hålla eens om samma theras (näml. prästernas) ränto. GR 5: 65 (1528). Schribenterna hålla intet ens. Linc. (1640; under discrepo). På det wij i det målet (näml. sättet för rösternas insändande vid ärkebiskopsvalet) må ens hålla med dhe andre Biskopz Stifften. VDArk. 1676, nr 314.
e) (†) i uttr. om ens, överens. Sv:s traktater 4: 4 (1521). Äre wij saa alle thiil Sinnes oc om eensz at wij wilia woge waar halsz ther wtöffwer. GR 8: 370 (1532). L. Petri Kyrkost. 79 a (1566).
f) (†) i uttr. varda till ens, bliva ense. GR 1: 247 (1524). Keyszaren oc konunghen wtoff engelandh ære saa fördraghne och till eens wordhne. Därs. 3: 171 (1526).
Ssgr: A: (I 2) ENS-FYR. fyr som ligger i linje med andra fyrar för att markera en farled. —
B (†): (II 1) ENSE-HÅGEN, adj. Wara ensehogen med nogon, id est af lika sinne. Pfeif De habitu 281 (1713).
Spoiler title
Spoiler content