SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ENTFALLA, v.
Etymologi
[efter t. entfallen; jfr ENT- o. FALLA]
(†) falla bort (för ngn); gå förlorad l. om intet. OxBr. 8: 348 (1641). (Namnet) är migh entfallet. Kempe Graanen 101 (1675).
Spoiler title
Spoiler content