ENTREKOT aŋ1terkå4t, äv. -tre-, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(nästan alltid skrivet entrecôtes)
Etymologi
[av fr. entre-côtes, av entre, mellan, o. côte, revben (jfr KOTLETT)]
slakt. den köttiga, närmast ryggraden liggande delen av rostbiffen o. revstycket på oxe, oxhare, mellanrev. NF (1881).
