ENVIRONGER aŋ1viroŋ4er, sbst. pl.
Ordformer
(förr vanl. skrivet environ(n)er. Anm. I ä. tid användes äv. den fr. formen environs. Linnerhjelm 1 Bref 16 (1787, 1797))
(numera bl. med skämtsam anstrykning) omgivningar, omnejd. Bruket och Masugnen vid Björndammen .. utgjorde med deras Environner en pittoresk belägenhet. Linnerhjelm 1 Bref 34 (1787, 1797). Kartor öfver Stralsunds environer. Wingård Minnen 2: 17 (1846).
