SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EPEXEGETISK epäk1sege4tisk l. 10—, i Sveal. äv. —32, adj.; adv. -T. Anm. I st. f. epexegetisk genitiv användes ofta motsv. lat. uttr.: genitivus epexegeticus. SoS 1915, s. 237.
Etymologi
[ytterst av lat. epexegeticus, gr. ἐπεξηγητικός, av ἐπεξηγεῖσϑαι, av ἐπί, på, (där)till (se EPI-), o. ἐξηγεῖσϑαι, förklara (se under EXEGES)]
språkv. som innehåller l. utgör en (tilläggs)förklaring; oftast i förb. epexegetisk genitiv, appositionell genitiv (t. ex. i Göteborgs stad). Klockhoff Rel.-sats. 2 (1884; om icke nödvändigrelativsats). Beckman Sv. spr. 37 (1904). Uppkomsten av det epexegetiska din etc. (i sådana uttr. som din stackare'). SoS 1915, s. 258.
Spoiler title