SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EPISK e4pisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. episch, lat. epicus, gr. ἐπικός (se EPIK)]
adj. till EPOS l. EPIK. En Episk dickt, som vore fullkomligare än Homeri Ilias. Sahlstedt Crit. saml. 240 (1759). Det episka lugn, hvarmed han uppfattade .. tidens rörelser. Rundgren i 3 SAH 2: 19 (1887). — jfr GAMMAL-, PROSA-EPISK m. fl.
Spoiler title
Spoiler content