[ytterst av lat. epilepsia, gr. ἐπιληψία, av ἐπιλαμβάνειν, gripa, av ἐπί, på (se EPI-), o. λαμβάνειν, taga]
ett visst slags (nerv-) sjukdom som i sin typiska form kännetecknas av häftiga krampanfall o. medvetslöshet; fallandesot, fallandesjuka. Swedberg Schibb. 268(1716). Linné Diet. 2: 9(c. 1750). Epilepsin har .. redan varit känd af de äldste författare, såsom Hippokrates. ASScF 14: 426(1885).
