SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1922  

EPILEPTIKER ep1iläp4tiker l. e1p-, l. —302, m.||ig.; best. -n; pl. = l. (med lat. böjningsändelse) epileptici -tisi, äv. —302. Förr lat. form äv. i sg. Backman Lags. 6: 349 (1850).

Etymologi

[jfr t. epileptiker, lat. epilepticus; se för övr. EPILEPTISK]

person som lider av epilepsi, epileptisk person. Rydén Pontoppidan 476 (1766). Nilsson Prim. rel. 149 (1911).

Ssg: EPILEPTIKER-ANSTALT~20 l. ~02.

SAOB

Alfabetisk lista

  epigram subst.
  epik subst.
  epiker subst.
  epikuré subst.
  epilepsi subst.
  epileptiker subst.
  epileptisk adj.
  epileptiskt
  epilog subst.
  episk adj.
  episkop subst.

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content