SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EPOPÉ e1pope4 l. ep1-, äv. -å-, r. (m. Dalin (1850), WoJ (1891); f. Lindfors (1815), Lundell); best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(epopæa Spegel GV 5 (1685); epopær, pl., Strand)
Etymologi
[av fr. épopée, av nylat. epopæia, av gr. ἐποποιΐα, av ἒπος (se EPOS), o. ποιεῖν, göra (jfr POESI)]
(numera mindre br.) = EPOS 1, 2; hjältedikt, hjältediktning. Strand Tids-fördrif 2: 80 (1763). SP 1780, s. 614. Den romantiska epopén. Sylwan (o. Bing) EurLittH 1: 164 (1910). — i bildl. anv. Ett af de underbaraste äfventyren i revolutionskrigens epopé. Hedin Ludvig XIV 43 (1895).
Spoiler title
Spoiler content