SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EPIZOOTI ep1iså1oti4 l. e1p-, l. -so1å- l. -så1å-, r. (f. G. Dalin (1871), Hahnsson (1888)); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. epizootie, av gr. ἐπί, på (se EPI-), o. ζῷον, djur (se ZOOLOGI); jfr EPIDEMI]
i sht veter. farsot bland djur, boskapssjuka. Gynther Conv. (1846). Hygiea 1853, s. 52. Rödsjukan uppträder .. stundom .. som epizooti. 2 NF 24: 133 (1916). — jfr RABIES-EPIZOOTI.
Ssg: EPIZOOTI-LÄRA. Adlerstam HbUndervAnst. 245 (i handl. fr. 1867).
Avledn.: EPIZOOTISK, adj. Tholander Ordl. (c. 1860).
Spoiler title
Spoiler content