ERODERA e1rωde4ra l. er1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr EROSION.
Etymologi
[ytterst av lat. erodere, avgnaga, fräta, af e, bort (se EX-) o. rodere, gnaga]
geol. i fråga om vattens o. vinds successiva bortförande av fasta beståndsdelar från jordens yta: avnöta, bortnöta; äv.: gm erosion åstadkomma (en fåra o. d. i jordytan). Nathorst JordH 358(1890). Vattnets eroderande verksamhet. TurÅ 1906, s. 217. Sandsten, i hvilken .. bäcken eroderat åt sig en djup fåra. Fennia XXXII. 7: 9(1912). — jfr BORT-ERODERA.
Särskilda förbindelser: ERODERA FRAM 1010 4. gm erosion blotta (ett bärglager). Hedin Gm Asien 2: 257(1898). —
ERODERA SIG NED1010 0 4. om vattendrag: gräva sig ned (i marken). Nordenskjöld Polarv. 193(1907).
