[av fr. étourdi, eg. p. pf. av étourdir, göra förvirrad, av ovisst urspr.]
(†)
I. adj.: obetänksam, oförsiktig, dumdristig. Swedberg Schibb. 269(1716). Leopold i SAH 1: 251 (1801; jfr under ETOURDERI). Visst var han ofta étourdi och sjelfkär. Knorring Cous. 1: 51(1834). Ekbohrn(1904).
II. sbst.: obetänksam l. oförsiktig l. dumdristig person. Andersson(1845). Ekbohrn(1904).
