EVENEMANG e1venemaŋ4 l. ev1-, äv. even4-, n., numera sällan r. (n. Estlander KonstH 275(1867) osv.; r. Sturzen-Becker, Dahlgren 1Ransäter 252(1905); m. Hahnsson(1888)); best. -et, ss. r. -en; pl. -er, ss. n. äv. =.
Ordformer
(ofta skrivet evenement)
Etymologi
[av fr. événement, bildat till lat. evenire (se EVENTUELL)]
händelse l. tilldragelse som (inom l. för en viss krets) fattas ss. ngt märkligt l. viktigt; äv., i predikativ ställning, om person l. sak vars framträdande fattas ss. ngt märkligt l. viktigt. Andersson(1845). Ole Bull var sjelfskrifven till att .. (i Sthm) blifva en ”événement” af första ordningen. Sturzen-Becker 2: 9(1850, 1861). När Snellmans Litteraturblad kom till prästgården (i Storkyro), var det alltid ett evenemang. J. A. Cederberg(1905) i FinKyrkohSP 5: 44. De dikter med hvilka .. (Thomas) täflade om franska akademiens pris, betraktades här (i Sverge) som litterära evenemang af första ordningen. Lamm Oxenst. 287(1911).
