SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EVERTUERA evær1tɯe4ra l. 10— (e1v- l. ev1-, -är- l. -er-), i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade.
Etymologi
[av fr. s'é-vertuer, anstränga sig, bemöda sig, av é-, ut (se EX-), o. vertu, dygd, duglighet]
(numera föga br.; jfr E. Hellquist i FestskrSöderwall 236 f., 258, 260 (1911)) refl.: bemöda sig; förkovra sig. Man kan sig evertuera och bringa högre up. RP 8: 127 (1640). Evertuera sigh till förnehme tienster. RARP 9: 408 (1664). (Jag) evertuerade mig uti kroppsöfningar. Wingård Minn. 1: 16 (1846). SDS 1904, nr 134, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content