publicerad: 1922
EVINNERLIG evin4erlig, i Sveal. äv. 0302 (evi´nnerlig Weste, evi`nnärrligg Dalin), adj. -are (gradf. dock föga br.). adv. = (numera bl. arkaiserande, GR 1: 66 (1523), Ps. 1695, 35: 1, Fröding Stänk 149 (1896)), -LIGA (†, GR 1: 35 (1522), Hagberg Shaksp. 3: 201 (1848)), -LIGEN (Hb. 1614, Föret. s. 4 b osv.), -LIGT (Stagnelius (SVS) 2: 156 (c. 1821) osv.).
Ordformer
(evinnerlig GR 1: 66 (1523; adv.) osv. euinderlig BtFinlH 4: 320 (1566). evinnelig GR 1: 35 (1522: ewinnelige, adv.), Ps. 1536, s. 48, LoW (1889; jämte evinnerlig), Wulff Petrarcab. 393 (1907). evindeligh GR 24: 487 (1554). — -legha GR 1: 48 (1523; adv.). — -lighen (sg. f.) O. Petri Hb. D 1 a (1529). — -lig(h)it, sg. n., Mat. 19: 16 (NT 1526), Ps. 1819, 199: 4)
Etymologi
[fsv. ävinneliker, y. fsv. ävinnerliker; jfr d. ævinneligh; sannol. motsv. isl. æfinligr, avledn. av ett adj., motsv. got. aiweins, evig, avledn. av got. aiws, tid (se E, adv. o. EVIG). Beträffande den sv. o. dan. utvidgade formen -vinne- o. den bl. i sv. förek. formen -vinner- se A. Kock i Landsm. XV. 8: 7 f. (1898). En annan uppfattning av ordets ursprung framställes av Noreen SvEtym. 15 f. (1897)]
Anm. Beträffande ordets bruklighet kan anmärkas att det i bet. 1 åtm. numera är mindre vanligt än evig. Det användes numera företrädesvis dels i religiös stil, dels i sådana fall där det innebär ett visst klander l. missnöje (se nedan under 1 c o. d samt 2 o. 3).
1) = EVIG 1. (Vi bedja eder) Athij edher wtaff sadana onda stemplare icke lathe forföra eder sielffue och menige riichit tiil effwinnerligh stoor schada. GR 2: 183 (1525). Kastas j ewinnerlighen eeldh. Mat. 18: 8 (NT 1526). Jagh troor på .. Kötzens vpståndelse. Och ewinnerligit lijff, Amen. Cat. 1572, s. B 3 a. Hämmandet af den nya syndafloden (dvs. brännvinet) .. länder 1853 års riksdag till evinnerlig ära. Blanche Tafl. 3: 211 (1857). Sjunk .. tillbaka i ogenomtränglig tystnad .. och det för evinnerliga tider! Nyblom Twain 1: 145 (1873). — särsk.
a) (†) ss. adv.: alltid. Jach götzstaff .. Helser eder .. kerlige oc ewinnelige med war herre. GR 1: 35 (1522).
b) (†) i uttr. till evinnerlig ägo l. till evinnerliga ägor, till evärdlig ägo. (Han) må .. sigh till gode och sinom arffwom till ewinnelighe ägho köpe Beijersta gård och godz. GR 7: 128 (1530). BtFinlH 4: 320 (1566).
c) (i sht vard.) = EVIG 1 h. Inredningen räcker evinnerligt länge. Runeberg 1: 157 (1836). Tiden skred med snäckans fjät / Evinnerligen lång. Snoilsky 3: 32 (1883).
2) (i sht vard.) = EVIG 2; jfr särsk. EVIG 2 a. Din attan tusan! vet du hvad du har gjort, du evinnerliga hynda? Almqvist Amor. 38 (1822, 1839). Den evinnerliga skrymtaren. Nyblom Hum. 269 (1874). ”Sådana evinnerliga dumheter! Kan ni inte gå som människor? Hvarför ska' ni fara fram som vildar?” Humble Hemm. 33 (1903). Evinnerligare karl har jag då aldrig sett. Östergren (1919).
3) (i sht vard.) = EVIG 3. De evinnerligen omtvistade Johannis Gräshoppor. Hasselquist Resa 607 (1751). (Topelius') evinnerliga lovprisande av det bestående. Lagerlöf Topelius 238 (1920).
Avledn. (till 1): EVINNERLIGHET0400~1, äv. (i sht i Sveal.) 0300~2, r. l. f. Hjärne Utrikespol. 18 (1905).
Spoiler title
Spoiler content