publicerad: 2021  
evinnerlig evinnerligt evinnerliga
ev·inn·er·lig
adjektiv
evinn´erlig
som på ett tröttande sätt upp­repas under mycket lång tid
detta evinnerliga tjat!
äv. all­mänt förstärkande, ofta i adverbiell an­vändning
det var en evinnerlig otur att de fick punktering; jag är så evinnerligt trött på alla dessa doku­såpor!
belagt sedan 1751; jfr fornsvenska ävinnelikher 'evig, all­tid beståndande'; urspr. bildat till gotiska aiws 'tid'; jfr ur­sprung till evig