SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EXCELLENS äk1selän4s, äv. -äl-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ens RARP 3: 68 (1638) osv. -entz OxBr. 9: 375 (1632), Serenius (1734; under excellence). -ence RP 8: 117 (1640), GT 1788, nr 14, s. 3, Crusenstolpe Karakt. 12 (1849). -entia (lat. form) RARP 2: 212 (1636). -entie RP 8: 83 (1640), -entier, pl., HH 20: 250 (c. 1635), Weise 1: 137 (1769); -encier, pl., 2RARP 4: 505 (1727), Därs. 6: 601 (1731))
Etymologi
[jfr holl. excellentie, t. exzellenz, eng. excellence, excellency, fr. excellence; av lat. excellentia, höghet, upphöjdhet, till excellens (se EXCELLENT)]
titel som i vissa länder tillkommer ministrar, ambassadörer, höga militära ämbetsmän o. d., i Sv. innehavarna av ”rikets högsta värdigheter”, numera bl. stats- o. utrikesministrarna samt riksmarskalken, tidigare medlemmarna av riksrådet o. andra ”rikets herrar”; ss. tilltal användes e(de)rs excellens (förr äv. hans e.; jfr Moberg Gr. 258 (1815)), vid omtal vanl. hans excellens (i pl. deras e.); förr äv. till o. om excellensfru. Hans excellens statsministern. E. Excellentz varder migh sådant intet förtänckiendes. OxBr. 9: 375 (1632; till A. Oxenstierna). Rikzens Rådh .. dehres Exellentier. RARP 4: 68 (1647). KKD 6: 19 (1707). För Hennes Excellence Herr Grefvens Fru Mor ber jag om min djupa vördnads förmälande. Crusenstolpe Karakt. 12 (1849; i brev t. C. Adlersparre). Deras Excellencer Rikets Herrar. TjReglArm. 1858, 1: 38. — (†) i förb. rikskanslerns excellens, hans excellens rikskanslern, o. d. RARP 3: 68 (1638). Kurck Lefn. 16 (1705).
Ssgr: EXCELLENS-FRU.
-TITEL.
Avledn.: EXCELLENSA, f. (vard., föga br.) excellensfru. Knorring Skizz. II. 2: 112, 123 (1845). Ramsay Barnaår 1: 159 (1904).
EXCELLENSINNA, f. (†) excellensfru. C. A. Ehrensvärd Brev 2: 288 (1799).
Spoiler title
Spoiler content