EXCELLENT äk1selän4t, äv. -äl- (Anm. Beträffande skrivningen exellant Linné Bref I. 1: 205(1767) jfr uttalet i fr.); adj. -are; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr t. exzellent, eng. o. fr. excellent; av lat. excellens (-entis), p. pr. av excellere (se EXCELLERA)]
1) (numera i sht vard.) synnerligen utmärkt l. förträfflig l. framstående, överlägset bra, ”glänsande”. Asteropherus 17(1609). De Geer hade ett excellent hufvud. HSH 9: 95(c. 1750). Oförmodadt, fram ur hopen, / Mot danseuren (dvs. den dansande björnen) lopp en So, / Med de gälla bifallsropen: / Excellent! bravissimo! Lenngren (SVS) 3: 232(1799). Några excellenta hjerpar. Sturzen-Becker 1: 188(1861). Utförandet är excellent. C. R. Nyblom i PT 1901, nr 225 A, s. 3.
2) (†) upphöjd, hög, sublim. Thet excellenta och höga emnet, om en sann Guds .. kennedom. Sahlstedt Hofart. 38(1720).
