EXEKRABEL äk1sekra4bel, adj. -bla, -blare. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. exekrabel, eng. execrable, fr. excécrable; av lat. ex(s)ecrabilis, värd att förbannas, till exsecrari, förbanna, av ex (se EX-) o. sacrare (jfr KONSAKRERA, SAKRAMENT), helga m. m.]
(numera mindre br.) avskyvärd, gement usel. Ett exsecrabelt öl. Nyrén Charakt. 96 (cit. fr. 1760). (Hans medspelare började) förebrå honom att han spelade underligt — besynnerligt — oförsvarligt — min Gud exsekrabelt! Almqvist AMay 44 (1838). Lidforss AFrance 27 (1904).
