SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONSEKRERA kon1sekre4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, l. (numera nästan bl. i bet. 3, men där alltid) KONSAKRERA -sak-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KONSEKRATIE, KONSEKRATION.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -sak- (-sac-) 16911933. -sek- (-sec-) 1528 osv.)
Etymologi
[fsv. konsekrering; jfr t. konsekrieren, ä. eng. consacre, eng. consecrate, fr. consacrer, av lat. consecrare, av com (se KON-) o. sacrare, helga, avledn. av sacer, helig (jfr SAKRAMENT, SANKT)]
1) helga (ngn l. ngt) åt Gud l. en gudomlighet; inviga (ngn l. ngt).
a) med personobj.
α) (i fackspr.; numera nästan bl. i fråga om förh. inom den romersk-katolska o. anglikanska kyrkan) gm högtidliga ceremonier insätta (ngn i biskopsämbetet, förr äv. i annat prästerligt ämbete l. kall), inviga (ngn till biskop osv.). Svart G1 100 (1561). (Samuel) wart strax consecrerat til en Gudz Tienare. Rudbeckius KonReg. 368 (1618). Consecrerade biskopar. Reuterdahl SKH 4: 415 (1866).
β) (†) i allmännare o. utvidgad anv.: helga (ngn åt Gud l. ngn gudomlighet); viga (ngn åt ngn andlig l. världslig värksamhet l. tjänst o. d.). Schroderus Os. 1: 27 (1635). Emedan jagh min äldste sohn Johannem hafver consecreret krigsväsendet. OxBr. 10: 370 (1636). (En präst) är så gott som hel och hållen consecrerad til församblingens tienst. NGrubb (1724) i KyrkohÅ 1905, s. 144.
b) med sakobj.
α) (i fackspr.) gm högtidliga ceremonier helga (ngt, i sht tämpel l. kyrka l. kultredskap o. d.) åt Gud l. en gudomlighet l. åt ett helgon o. dyl. l. till religiöst bruk; inviga (se d. o. 2); förr äv. med avs. på skolbyggnad o. d.: inviga. Sigfridi F 1 a (1619). KOF II. 2: 506 (c. 1655; med avs. på skolhus). (Templum Romuli et Remi) Är nu för tiden consecrerat åt twenne helgon. SvBrIt. 1: 59 (c. 1700). Då .. altare och kyrka skola konsekreras. Fornv. 1925, s. 172. — särsk. med avs. på (brödet o. vinet i) nattvarden: inviga (gm läsande av instiftelseorden). Siw Prästher, som .. hållit Mässa, och thet helga Sacramentet consecrerat. G1R 1: 22 (1521). (Om brödet o. vinet vid nattvarden tager slut o. man måste) något på nytt frambära, tå moste thet å nyo consecreras eller wälsignas i tystheet, för än thet uthdeles. KOF II. 2: 85 (c. 1655). Det konsekrerade brödet tillbads såsom Gud i sinnlig närvaro. Cornelius Lb. 49 (1860). Rodhe SvGudstjL 155 (1923).
β) (†) i allmännare o. utvidgad anv.: ”viga” (ngt åt visst ändamål). (Om) man wille den samma (dvs. fästningen) aldeles consacrera til Krijgz. Rålamb 8: 129 (1691).
2) (†) tillägna (en skrift) åt ngn, dedicera. Phrygius HimLif. A 3 a (1615).
3) (i formen konsakrera) [efter motsv. anv. i fr.] (föga br.) giva helgd l. hävd åt (ngt), sanktionera, stadfästa. Hederslegionskorset, som .. ansågs konsakrera den artistiska rotfästningen i fransk jord. Söderhjelm Prof. 277 (1910, 1913). Dens. Levertin 1: 367 (1914).
Avledn.: KONSEKRATIE, f. (-cie OPetri. -tie G1R) [av lat. consecratio] (†)
1) = KONSEKRATION 1. G1R 7: 376 (1531).
2) = KONSEKRATION 2 slutet. OPetri Sacr. D 4 a (1528).
KONSEKRATION, r. l. f. [jfr t. konsekration, eng. o. fr. consecration, av lat. consecratio (gen. -ōnis)] (i fackspr.) konsekrerande; invigning.
1) (numera nästan bl. i fråga om förh. inom den romersk-katolska o. anglikanska kyrkan) till 1 a α. Rydén Pontoppidan 123 (1766). Consecrationerne af Nya Biskopar i Frankrike. PT 1791, nr 33, s. 2. Gabrielsson Kyrkostud. 43 (1910).
2) till 1 b α. Hildebrand Medelt. 3: 90 (1899). särsk. till 1 b α slutet. Schroderus Os. III. 1: 223 (1635). Brödets och vinets substans förvandlas i nattvarden genom prestens konsekration till .. Kristi kropp och blod. Ullman Rel. 86 (1881). Stiernstedt Sneck. 65 (1924).
Ssg (till KONSEKRATION2; i fackspr.): konsekrations-kors. inhugget l. målat kors (vanl. hjulkors) som förekommer i vissa medeltidskyrkor ss. symbol för kyrkans konsekration. Hildebrand Medelt. 3: 89 (1899). Rydbeck Kalkmåln. 28 (1904).
Spoiler title
Spoiler content