[jfr t. exorbitieren; av senlat. exorbitare, av lat. ex (se EX-), ut ur, o. orbita, hjulspår, till orbis, krets]
(†) överskrida laglighetens l. det tillåtnas gränser, begå lagbrott l. förseelse; äv. tr.: överträda (lag l. förordning o. d.). Hwar igenom han bådhe Gudz och Sweriges lagh hafwer violerat .. dhem öfwerträdt och exorbiterat. VDAkt. 1653, nr 207. Dhe hafua båda exorbiterat. ConsEcclAboP 23(1656). Sahlstedt(1769).
