1) (†) (mekanisk) utpressning; jfr EXPRIMERA 1. Wallerius Åkerbr. 3(1778). Officinella örter .., som Herrar Apothekare genom sina expressioner, destillationer (osv.) .. bereda til läkedom. Fischerström Mäl. 297(1785).
2) (numera föga br. utom i a o. b) motsv. EXPRIMERA 2:yttre form l. gestaltning, uttryck. Medborgliga rättigheter, hvilka ej ännu funnit en passande expression. Cronholm Lig. 5(1839). — särsk.
a) numera bl. språkv. (språkligt) uttryck, yttrande, ord. Om the .. fahra fram med så heete expressioner och sittia som på een kroog, så är bättre vara från Riddarhusedt. RARP 9: 255(1664). Lord Moira fällde i allsköns enfaldighet en expression, som fullkomligt upplyste mig om ministerens innersta tanka. Wingård Minn. 5: 73(1847). Noreen VS 7: 12(1906).
c) i fråga om konst: om det uttryck som en konstnär giver av ngt inre o. andligt, själsuttryck, karaktärsuttryck; äv. pregnant: uttrycksfullhet, ”känsla”. Den goda smak och den expression hvarföre hennes sång altid är utmärkt. SP 1779, s. 252. Porträttet af Horn, lätt och mjukt måladt, har en särdeles fadd expression. Frey 1841, s. 138.Söderhjelm Upps. 35(1905). jfr: Du jamar just med expression. Lenngren 61(1798; till en katt).
Avledn.: EXPRESSIONISM, r. [av. fr. expressionisme] i sht. mål. konstriktning som strävar efter uttrycksfullhet i konstvärket gm att framhålla o. skärpa det för konstnären väsentliga i ett motiv; jfr IMPRESSIONISM;äv. om litterära företeelser av liknande natur. Den stilsökande, färgdyrkande expressionismen, representerad af van Gogh (1853—90) och Cézanne (1839—1906). 2 NF 19: 197(1913). —
EXPRESSIONIST, m.||ig. anhängare av expressionismen. Brunius Färg 170(1913). —
