publicerad: 1922
EXTRAORDINARIE äk1straor1dina3rie2, äv. —400, stundom ss. två ord 32(40) 10302(10400), adj. oböjl. l. adv. l. sbst. m.||ig.; ss. sbst. best. -en, pl. -er. Anm. Ss. sbst. förr äv. i den lat. formen extraordinarius. Cederborgh UvT 1: 24 (1809), Hammarsköld SvVitt. 1: 228 (1818).
Ordformer
Etymologi
[liksom t. extraordinarius, eng. extraordinary, fr. extraordinaire, av lat. extraordinarius (adv. extraordinarie), adj.-bildn. till uttr. extra ordinem, utanför (den vanliga) ordningen; jfr EXTRAORDINÄR samt EXTRA]
I. adj. o. adv.
1) (numera knappast br.; jfr dock a o. b) som faller utanför det vanliga (den vanliga ordningen), som försiggår på annat sätt än det vanliga l. förut bestämda, (alldeles) särskild, exceptionell; extra; motsatt: ordinarie. (Vi) wele hålle extra ordinarie, i marken emoot the Påler, .. Nyotusend man til hest och foot. Stiernman Riksd. 552 (1604). Gudh (kan) extraordinariè och vthan thetta medlet, som är Dopet, vptagha .. (odöpta barn) vthi sitt Förbund. Skough WLamb B 3 b (1646). Sedan en och annan hafwer opponerat, så wäl ordinarie som extraordinarie. Kyrkol. 25: 6 (1686). Emädan en extraordinarie händelse af sälsynt beskaffenhet sig yppat. VDAkt. 1725, nr 520. Rinman Jernförädl. 28 (1772; om visst slags stångjärn). — särsk.
a) (numera mindre br.) om sammanträde o. d.: extra. Extra-ordinarie Ting. LReg. 341 (1723). Extra ordinarie bolagsstämma. PT 1904, nr 115 A, s. 1.
b) (fullt br.) i fråga om en stats, ett samhälles l. en institutions inkomster l. utgifter l. dyl.: som ursprungligen icke varit beräknad l. bestämd, opåräknad, icke ordinarie. Extraordinarie stat, stat som upptager inkomster o. utgifter av mera tillfällig natur. Man moste göra åtskildnadt emellan Ordinarié och Extraordinarié Tribut och Vtlaghor. L. Paulinus Gothus Arch. 176 (1630). En ny extraordinarie Bevillning eller Krigshjelp. AdP 1789, s. 714. De Geer Minn. 2: 98 (1892).
2) om innehavare av en tjänst l. ett uppdrag l. om tjänst l. befattning.
a) [jfr fr. envoyé extraordinaire] (†) om sändebud: avsänd i särskild mission; ”utomordentlig”; jfr EXTRAORDINÄR 3. Konunghen i Frankrijke hafver .. fortsendt sin extraordinarie ambassadeur till Engelland. OxBr. 10: 366 (1635). Widekindi KrigsH 401 (1671).
b) om statstjänare, tjänsteman o. d. l. dennes befattning: som icke är uppförd på ordinarie stat (o. därför icke har samma fasta ställning, samma lön, pensionsrätt osv. som en ordinarie tjänsteman); ofta förkortat till e. o. E. o. postexpeditör. E. o. professor, professur (numera bl. i Finl.). PrivBergsbr. 1649, 3: C 4 b. Extra ordinarie professors fullmacht. Höpken 2: 662 (1763).
3) (†) utomordentlig, enastående; extraordinär. En extraordinarie gratia och nåde. OxBr. 10: 117 (1628). Hans Excell. hafwer och så warit aff then högste Gudh med extraordinarie wältalighet, diwpsinnigheet och Förstånd begåfwat. Emporagrius Oxenstierna 136 (1655).
II. sbst. (l. i substantivisk anv.): statstjänare l. tjänsteman l. dyl. som icke är uppförd på ordinarie stat. HSH 3: 127 (1657). Varandes desse bägge senare extraordinarier i Kongl. Cammar-Collegio utan löhn, då jag redan en 10. eller 12. år varit ständig på Staten. ÅgerupArk. Brev 9/11 1742. De Geer Minn. 1: 60 (1892).
Anm. till I. I ä. tid anträffas ngn gg adj. extraordinar. Extraordinar Skatt. Brask Pufendorf Hist. 175 (1680). jfr: Then Swenske extraordinarAmbassadeuren. NAv. 28/8 1656, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content