SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1922 EXTRAVAGANS äk1stravagaŋ4s l. -an4s, r. (f. Dalin (1850), WoJ (1891)); best. -en; pl. -er ((†) -antier RARP 9: 162 (1664), E. Lencquist). Etymologi [jfr t. extravaganz, eng. extravagance; av fr. extravagance, till fr. extravagant (se EXTRAVAGANT). Med avs. på pl.-formen -antier jfr DEPENDANS] sbst. till EXTRAVAGANT. 1) (numera föga br.) motsv. EXTRAVAGANT 1: svärmeri, excentricitet, ”utsvävning”. Rydén Pontoppidan 214 (1766). Extravagantier härrörande af svagt begrep, inrotade fördomar, sinnes kranckheter och kropps bräckligheter. E. Lencquist (c. 1778) i FinKyrkohSP 5: 110. Hans poetiska extravaganser. Sturzen-Becker SvSkönl. 49 (1845). 2) motsv. EXTRAVAGANT 2: överdrift, överdåd, ”vidlyftighet”. Inga extravaganser! RARP 9: 162 (1664). Slöseri och extra-vagance. Posten 1768, s. 114. SAOB Alfabetisk lista extraktor subst. extraordinar extraordinarie adj. extraordinär adj. extraordinärt extravagans subst. extravagant adj. extravagera verb extravagerande extravagering extrem adj. Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
