FACILITET fas1ilite4t l. 01—, r. (f. Dalin(1850)); best. -en.
Etymologi
[jfr d. facilitet, t. facilität; av fr. facilité, av lat. facilitas (gen. -atis), lätthet, till facilis (se FACIL)]
(numera knappast br.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara (lätt l.) facil; särsk. till FACIL 3. Swedberg Schibb. 271(1716). Dalin(1850). 2 NF(1907). — särsk. (†) om lätthet att uttrycka sig. Farkär har jag vet intet hvad för en facilitet till att säja det han vill genom skrifvande. Ekeblad Bref 2: 321(1662).
