FACIL fasi4l, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[liksom dan. o. t. facil, eng. facile av fr. facile, lätt (att utföra osv.), av lat. facilis, lätt, eg.: görlig, till facere, göra (se FACIT); jfr DIFFICIL]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] (†) lätt att utföra l. verkställa. Sahlstedt (1769).
2) [jfr motsv. anv. i ä. eng., fr. o. lat.] (†) lättfattlig, enkel. De första principierne af .. Geometrien, .. som på ett facilt .. sätt, uppå Svenska språket borde tracteras. Nordencrantz Arcana oec. 194 (i handl. fr. 1727). Skulle Logican behållas vid Scholarne, .. så måste den vara facil och tydel(ig). Växiö domk. akt. 1751, nr 93.
3) [jfr motsv. anv. i d., t., eng., fr. o. lat.] (numera nästan bl. i ngt ålderdomligt pretiöst spr.) om person, karaktär, lynne o. d.: lätt att ha att göra med, som icke gör svårigheter, mjuk o. angenäm i umgänget, foglig, medgörlig, hygglig; jfr LÄTTSAM. (Karl har) alltid varit god och fascil mot mig. U. Armfelt (1812) hos Rydström Armfeltarne 73. (Han är) af ganska facilt och saktmodigt humör. Leopold (1814) i 2 Saml. 10: 50. Baron v. Kræmer .. (är) en facil man. Stenhammar Riksd. 3: 13 (1844). Hedberg Sthmslif 235 (1886). Larsson Poes. log. 33 (1899; med synonymik).
