FACILITERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr d. facilitere, t. facilitieren; av fr. faciliter, av it. facilitare, till facilità, lätthet, av lat. facilitas (jfr FACILITET)]
(†) göra lätt(are); lätta, underlätta, befordra, befrämja. Gustaf II Adolf 256 (1621). För handelens faciliterande skull. 2 RARP 5: 51 (1727). Dessa faciliterade examina lemna tillfälle att blifva Embetsmän, innan man hunnit öfver pojk-åren. Polyfem IV. 34: 3 (1811). Dalin (1850). — särsk. i förb. facilitera verket o. d., göra saken lättare. (Det skulle) facilitera värket, at Stenderne med itt eenhälligt concluso (dvs. beslut) motte inkomma hoos H. Kongl. Maij:t. RARP 9: 220 (1664). 2 RARP 4: 88 (1726).
