SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1919  
FAG fa4g, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Gottl.) fag, m., av FAGA]
(på Gottl.) (hög av) vid ”fagning” hopräfsade löv o. riskvistar o. d. Bränna fag (fagen).
Spoiler title
Spoiler content