publicerad: 1919
FAGEDENISK fag1ede4nisk l. FAGADENISK fag1ade4nisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(fagedenisk Tholander Ordl. (c. 1860), 2 NF (1907); phagedänisk Ekbohrn Främ. ord (1868). fagadenisk Uhrström Hemläk. 510 (1881), 2 NF 24: 945 (1916))
Etymologi
[jfr t. phagedänisch, eng. phagedænic, fr. phagedænique; av lat. phagedænicus, av gr. φαγεδαινικός, av φαγέδαινα, häftig hunger, äv.: kräftartad böld som ”äter omkring sig”, till φαγεῖν, äta (se ANTROPOFAG). Med avs. på formen fagadenisk jfr ä. eng. phagadena, frätande (kräft)sår]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] med. om sår o. d.: som har benägenhet att utbreda sig, frätande. Tholander Ordl. (c. 1860). Uhrström Hemläk. 510 (1881). Den s. k. difteriska l. fagadeniska schankern. 2 NF 24: 945 (1916).
2) [jfr motsv. anv. i t., ä. eng. o. fr.] (föga br.) med. om läkemedel: som tjänar till att läka frätande sår. Tholander Ordl. (c. 1860). G. Dalin 685 (1871).
Spoiler title
Spoiler content