SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
FALERNER falæ4rner, r., ngn gg n. (Rydberg Ath. 494 (1859, 1866; men uppl. 1876: den yppersta falern)); best. -n;
stundom FALERN falæ4rn, r.; best. -en.
Ordformer
(falerner Ek Horatius 1: 32 (1850) osv. falern Rydberg Ath. 472 (1876), Dens. Rom. d. 170 (1892))
Etymologi
[av t. falerner, m., efter lat. falernum (vinum), till Ager Falernus (se FALERNSK 1); jfr eng. falern, fr. falerne]
namn på ett i forntiden högt berömt italienskt vin från Kampanien. Ek Horatius 1: 32 (1850). Vårt språk, förr klart som falernern, / grumlas hos mig utaf drägg. Bergman Medelt. poesi 17 (1899).
Ssgr: A (föga br.): FALERN-SÄCK, -VIN, se B.
B: FALERNER-FLASKA. L. Hammarsköld (1805) hos Hjärne Dag. f. drabbn. 180. —
-SÄCK. (falern- Rydberg Ath. 4 (1876)) eg.: vinsäck innehållande falerner; skämts. om (på falerner allt för begiven) person. Föll icke vår gode värd, prokonsuln, falernersäcken, slutligen under bordet (vid dryckesgillet)? Rydberg Ath. 4 (1859, 1866).
-VIN. (falern- NF 4: 971 (1881)) Kumlin Horatii oden 1: 24 (1851).
Spoiler title
Spoiler content