SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
FALU fa3lɯ2, äv. fa4lɯ l. fa4lu, n. (i bet.: falubrännvin), äv. r. (i bet.: sup falubrännvin); best. -t, resp. -n.
Ordformer
(förr skrivet fahlu)
Etymologi
[av stadsnamnet FALUN (jfr FALA, sbst.1)]
1) ss. förled i ssgr för att beteckna att ngt (ngn) härstammar l. (först) kommit från (hör hemma i, är utmärkande för m. m.) Falun.
2) elliptiskt för ”falubrännvin” l. ”sup falubrännvin”. Wennerberg 2: 233 (1882). Wieselgren Gm hvirfl. 1: 59 (1891).
Ssgr: FALU-BO, m.||ig. invånare i Falun. —
-BRILJANT. smycke framställt gm avtryck av i briljantform slipat glas l. slipade glasbitar i en legering av 19 delar bly o. 29 delar tenn; jfr -DIAMANT, -JUVEL, -STRASS. Berzelius Kemi 3: 444 (1818). —
-BRÄNNVIN. ett slags kryddbrännvin. Leufvenmark Vin. o. spir. 1: 137, 141 (1869). —
-DIAMANT. falubriljant. Ekbohrn (1904). —
-JUVEL. falubriljant. Bergman V. sm. skr. 276 (c. 1825). Håret .. var .. fullsatt med glitterguld och falujuveler. Wacklin Minnen 3: 99 (1845). —
-KNÖL. benämning på i Falun o. trakten däromkring endemisk struma. NF 15: 763 (1891). —
-KORV. ett slags varmrökt bräckkorv. Ödman Litet till 225 (1889, 1910). —
-LAV. (numera knappast br.) lavarten Parmelia fahlunensis Ach., häll-lav. J. P. Westring i VetAH 1791, s. 304. Fahlu-Laf. I södra Provinserna är denna sällsynt, men i de nordliga, i synnerhet vid Fahlun allmän på stenar och klippor. Retzius Flora oec. 376 (1806). —
-MOSSA. (†) = -LAV. Linné Flora nr 1078 (1755). Hoffberg Vextr. 432 (1792). —
-RÖDFÄRG~02 l. ~20. Den varma mjuka falurödfärgen. TurÅ 1912, s. 34. —
-RÖDT. Falu rödfärg, Falurödt .. förekommer i flere qvalitéer och tillverkas i Falun och trakten deromkring. Ekenberg (o. Landin) 248 (1889). —
-STRASS. falubriljant. Agraffer af Fahlu-strasser. Beskow Ber. om K. theat. 1832, Bil. 2, s. 3. —
-VITRIOL. (†) kopparhaltig järnvitriol(?). Cronstedt Min. 114 (1758). Retzius Min. 75 (1795).
Spoiler title
Spoiler content