FARMACI far1masi4, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. (i bet.: olika läroböcker o. d. i farmaci) -er.
Ordformer
(i ä. tid skrivet pharmacie)
Etymologi
[jfr fr. pharmacie; av senlat. pharmacia, av gr. φαρμακεῖα, av φάρμακον (se FARMAKO-)]
läran om läkemedlens beredning o. grunderna för densamma; förr allmännare: konsten att insamla, bereda o. dispensera läkemedel samt läran om dessas sammansättning o. värkan; bok som behandlar detta ämne; jfr FARMACEUTIK, FARMAKOPÉ. Quincys Pharmacie. Dalin Arg. 2: 188 (1734, 1754). De blomster, som ha ”stygga” namn, såsom Djefvulsafbett o. s. v., ha varit misstänkta såsom ingående i hexornas farmaci. Rydberg Frib. 98 (1857).
Anm. I vissa sammanställningar förekommer en form farmacie 1032, eg. den lat. gen. pharmaciæ: FARMACIE KANDIDAT. titel på person som avlagt den första examen vid Farmaceutiska institutet; förr mera obestämt, om en mera försigkommen ”farmacie studiosus” (mellan 1799—1819 officiell titel på den som varit ”farmacie studiosus” i fyra år). Ahlberg FarmH 435 (cit. fr. 1783). Ssg: farmacie kandidat-examen. SFS 1901, nr 91, s. 15. — FARMACIE STUDIOSUS. eg.: person som studerar farmaci; särsk. person som (efter föreg. tjänstgöring vid apotek) tagit sin första examen (o. därefter avlagt tjänsteed). (Apoteks-) gesällerna ville ”anses såsom farmacie studiosi och laboranter”. Ahlberg FarmH 435 (cit. fr. c. 1725). Ssg: farmacie studiosi-examen. Wistrand Minnesbok 6 (1854).
Ssgr [förleden är eg. den lat. gen. pharmaciæ, uttalad o. skriven -ie; jfr anm. ovan samt liknande ssgsform vid AKADEMI, FILOSOFI, MEDICIN m. fl.]: FARMACIE-ELEV1030~02. FFS 1897, nr 11, s. 1. —
-KANDIDAT, vanl. skrivet o. uttalat ss. två ord (se anm. ovan). —
-STUDERANDE, m.||ig., vanl. skrivet o. uttalat ss. två ord (jfr anm. ovan).
