publicerad: 1924
FATTAN fat3an2, n.; best. fattanet; pl. =.
Ordformer
(fatan 1639)
Etymologi
(numera bl. i starkt bygdemålsfärgat spr.) handtag, grepe; jfr FATTE. (En) kittell vthan fattan. BtÅboH I. 9: 48 (1637). Ehn liten kårg med fattan och Låck. BoupptRasbo 1706. Weste (1807; angivet ss. obrukligt). Almqvist AllmSpr. 21 (1829). Fatab. 1914, s. 25. — jfr JÄRN-, KORG-FATTAN.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content