SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FAVERA, v. -ade.
Ordformer
(faverra 1659)
Etymologi
[av lat. favere, gynna. — Jfr FAVÖR]
(†) gynna (ngn), visa bevågenhet mot, understödja; befrämja, befordra; jfr FAVORISERA 1. Slijke som favera och holla Wänskap medh Kättare. Schroderus Os. III. 1: 373 (1635). Dhe faverrade en jllak saak. ConsEcclAboP 384 (1659). Swedberg Schibb. 271 (1716).
Spoiler title
Spoiler content