SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FENICIER feni4sier, stundom 0302; äv. FENICER -i4ser l. FENIKER -i4ker, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(förr skrivet phœn-. -icer 16911897. -ecier 1702. -icier 1768 osv. -iker 18751917)
Etymologi
[jfr t. phönizier, lat. phœnices, pl., av gr. φοῖνιξ, sbst. o. adj., som anses samhörigt med FENIX; den urspr. bet. är oviss]
invånare i det gamla Fenicien, person från Fenicien. Dryselius Monarchsp. 73 (1691). Från fenicerna kom alfabetet till grekerna. Cederschiöld Skriftspr. 13 (1897).
Spoiler title
Spoiler content